Crush, crush, crush

Jag har ingen matlust. Jag har ingen alls. Blir illamående vid varje tanke på mat, ens om det är något jag tycker om.
Kräkningarna är tillbaks, inte så ofta, men ibland. Det känns som om min kropp vill göra allt för att bli av med överflödig vikt och fett. Annorlunda.
Jag undrar om jag har kommit in i något stadie av depression. Större delar av livet känns överflödiga, till ingen nytta och absolut onödiga.
Och det känns som om de få glädjeämnen jag har håller på att krympa, rymma iväg eller bara helt enkelt försvinna.
Madde har jag inte varit hos på två veckor, vilket känns jättedåligt eftersom att hon räknar med Eddas och min hjälp. Underbara, goa Madde som alltid gör en på bra humör. Ett glädjeämne.
Julia, Märta, Amanda, Linda. Skolans enda lycka. Två glädjeämnen.
Alex. Den som verkar vara livets enda mening, hur absurt och förvirrande det än låter. Jag kämpar för oss, kämpar med livets jävliga svängar. Tre glädjeämnen. <3
Jesper, storebror? Ja, den snälla storebroren jag aldrig fick. En av dem som alltid, alltid finns där och lyssnar, delar. En sådan bästa vän. Fyra glädjeämnen.
Jalle. Du. Du, lilla ponnyn, du har verkligen fått upp mina ögon för det verkliga livet. På din rygg, törs jag säga det, styr jag världen, vi styr den tillsammans, lilla gubben. Ridningen i övrigt, Albo ridklubb, är ett underbart, underbart ställe. Vänskapen. Allt. Fem glädjeämnen.
Musik, musik, musik, musik. Musik, mitt syre. Sex glädjeämnen.

Det finns en stor klump av saker, som gör att jag finns, vill finnas vidare. Vara.
En del av dem.
Tom på ord, mat, tankar, fyllning i allmänt. Borta.